Ju mer man hör om historia – och då menar jag alla dess delar – desto mer imponerad blir man av äldre generationer. Utan klassperspektiv är det lätt att gå vilse i historien – motiven för viktiga händelser saknas eller är bristfälliga, vilket kan få en att dra slutsatser som är förhastade. Det finns motiv bakom dom flesta händelser i historien som vi uppfattar som obegripliga eller onda. Det är bara sällan man får höra arbetarnas historia, som inte är en historia av maktspel utan en historia av kamp för värdighet, överlevnad och bildning. Trots alla fel så har medelålders, gamla och länge sedan döda och begravna alla ett historiskt sammanhang. Och i detta sammanhang, med deras situationer medtaget i beräkningen, sväller jag av stolthet över alla dessa människor, precis som jag, som uppvisat fantastiskt mod, nytänkande, handlingskraft. Miljardtals efter miljardtals människor har utan att tveka stretat på i sin vardag och utfört fantastiska saker. Arbetarkampen följd i personlig, dokumentär detalj är i sej ett bevis på att ett självförvaltat socialistiskt samhälle fungerar! Jag möter alla generationer socialister i politiska sammanhang, och dom fyller mej alla med stolthet. Blockadvakterna utanför hunddagiset i Nacka, dom fortfarande brinnande medelålders förhandlarna i SAC eller kommunisttanten eller -gubben som hela sina liv kämpat, och fortfarande kämpar. Dom döda, som försökt förbättra sina liv med facket.
Jag tänker när jag tänker på alla dom här att dom alla är mina föräldrar, våra föräldrar. Och vi, barnen, måste vara tacksamma för att dom faktiskt kämpade på, lade grunden för dagens situation (som faktiskt är en positiv situation). I belöning tror jag dom förväntar sej att vi ska fortsätta där dom slutade. Som en kamrat och väns farmor formulerade det (ungefärligt) efter att hennes man, fackligt aktiv, hade dött:
”Jag hoppas att ni i alla fall en gång blir verkligt fria.”
Eller som en annan fackligt aktiv sa til mej, apropå Jönköpings elevsyndikat:
”Ni får skynda på, ni förstår ni har hela livet framför er – men vi äldre har inte tid att vänta på revolutionen!”
Så låt oss göra dom en tjänst, det förtjänar dom verkligen.
Igår fick jag veta att jag inte fick mitt jobb, så nu väntar antagligen ytterligare några veckor arbetslöshet innan jag hittar nåt. Jag är glad för attentatet mot Kimmunen, det har tidigare visat sej framgångsrikt med sådana kampanjer mot Sverigedemokrater, men Petter verkar inte lika glad. Trotten påpekar att sverigedemokraternas framgångar självklart har ett bredare ursprung, nämligen bristen på en Riktig Vänster. Dom ljuger skriver om Septemberalliansen, kanske ett alternativ i längden? Något som hur som helst tar ungefär 80% av min tid just nu. Läs Slutstadium om mångkultur och Jordräntas 10-i-topp-lista på bästa samhällsbyggnaderna någonsin.
Det personliga är politiskt 
[…] du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det —– Slutstadium och planekonomen. Andra bloggar om: sverigedemokraterna, martin kinnunen, jinge, lögn, buskis, […]