Det personliga är politiskt

”Jag skulle vilja skrifva en hel lifshistoria för dig, men om man tänker på sin egen, då har man alla arbetares historia på en gång.” Hjalmar Wång

Jag flyttar…

När inlägget skrevs var det Ches dödsdag

Hej! Idag är det 40 år sen Che Guevara dog i strid mot kapitalismen. Han var visserligen en rätt tveksam figur på personligt och politiskt plan – men ändå en fantastiskt kraftfull symbol! Låt oss se symbolen och glömma alla trätor socialister emellan.

Nu har jag både flyttat och skaffat ett till jobb! Så jag passar på att flytta på nätet också! Från och med nu kommer ni att kunna läsa mina inlägg på Omsorgaren. Eftersom jag och två till av mina vänner har börjat jobba i omsorgen passar vi på att slå oss samman i en blogg – förhoppningsvis kommer den att bli ett riktigt kraftpaket! Med hjälp av självundersökningar och erfarenhet ska vi nog snart börja dra lärdomar från förskolan. Men som sagt, bokmärk Omsorgaren, där kommer det att hända saker framöver! Snart kommer också mitt första inlägg där.

Tack kära läsare för en fin tid! Fortsätt läs och försök förstå er omvärld, era liv och den förändring som måste börja snart!

Jag vill slutligen passa på att tipsa om Ilse-Marie som skriver det vi alltid vetat om Miljöpartiet!

Vanliga och ovanliga människor

Jag kände bara att jag ville klargöra; jag är inte alternativ. Jag har aldrig förstått begreppet, och ju mer jag tänker på det ju mer avstånd tar jag från det. Idén om att det går att indela människor i alternativa och konventionella bygger på någon sorts uppfattning att det är den socialistiska kulturen som ska övervinna borgarna. Men socialismen är ju i själva verket raka motsatsen till denna form av isolering! Marxismens klasskamp är en mekanism som varje byggsten av samhället följer – och hur kan vi skapa ett nytt samhälle om inte alla byggstenarna är med på det? Socialismens kultur är ett symptom på kapitalismen, en följd av dess ekonomiska och sociala utestängande av arbetare. Även våra rörelser är bara medium för klasskampen, ett av många sätt att ge den uttryck (när dom ens gör det). Vår organisering är självklart demokratisk just av den anledningen – det ger maximalt utrymme åt medlemmarna, dom som utövar klasskampen. På samma sätt har ingen mindre eller större rätt att syssla med det här vi gör; du kan tycka att en människa är hur äcklig som helst utan att det ger dej motiv för att sluta samarbeta med dom. Det är inte så att vi strävar efter nån sorts renhet, åtminstone inte jag, även om möjligheten att just samarbeta med vissa kan ifrågasättas. Jag tycker inte heller vi har rätt att ifrågasätta andras livsstil och/eller strategier i klasskampen utan rimlig kritik. Det handlar om en diskussion där den ena eller den andra kan ha rätt, för allt vi vet. Läs hela inlägget här »

Till dom äldre generationerna…

Ju mer man hör om historia – och då menar jag alla dess delar – desto mer imponerad blir man av äldre generationer. Utan klassperspektiv är det lätt att gå vilse i historien – motiven för viktiga händelser saknas eller är bristfälliga, vilket kan få en att dra slutsatser som är förhastade. Det finns motiv bakom dom flesta händelser i historien som vi uppfattar som obegripliga eller onda. Det är bara sällan man får höra arbetarnas historia, som inte är en historia av maktspel utan en historia av kamp för värdighet, överlevnad och bildning. Trots alla fel så har medelålders, gamla och länge sedan döda och begravna alla ett historiskt sammanhang. Och i detta sammanhang, med deras situationer medtaget i beräkningen, sväller jag av stolthet över alla dessa människor, precis som jag, som uppvisat fantastiskt mod, nytänkande, handlingskraft. Läs hela inlägget här »

Fackets misstag

Wanja

Wanja, en guling.

Facket misslyckas med att dra till sej ungdomar, läste jag i DN idag. Vad kan det bero på? DN säger det, och ändå inte. Unga har inte råd och ser inte vad facket skulle kunna göra för dom. Och det är inte bara en fråga om informering – det är en fråga om vad LO befattar sej med, vad fackets roll är. Förbundens ledningar är noga med att påpeka sitt samarbete med näringslivet och tar få riktiga politiska konflikter. Istället reducerar dom sin roll till att påpeka skamfläckar på arbetsplatserna som kan snyggas till för en rimlig kostnad av arbetsköparen. Dom går öppet ut med att dom finns där bara för att trygga våra rättigheter. Läs hela inlägget här »

Experterna, dom intellektuella

Det är ett ständigt problem och något att fundera över, akademikers (och intellektuella i allmänhets) funktion i klasskampen och i ett framtida självförvaltande samhälle. Det är intressant för mitt liv, eftersom jag kanske kommer slå in på en naturvetenskaplig bana. På så sätt kanske jag försöker reda ut vilken roll jag kommer att ha i mitt liv. Läs hela inlägget här »

Världen består av processer, inte ting

Jag är trött på att skriva om nåt om politik just nu, så jag tar till min alldeles egna form av eskapism: fysik. Eftersom inget händer i mitt liv just nu – det står still – så finns inte mycket vardag att relatera till. Jag har inget jobb att försörja mej med och ingen egen bostad. Jag hoppas allt ordnar sej under hösten, när jag börjar läsa arbetsrätt och (förhoppningsvis) jobba. Tills dess gäller det att fly på alla sätt som går, bort från den här världen av stress. Jag älskar ordning, och jag flyr gärna till vetenskap; något som är så konkret och samtidigt så frilagt från mitt liv som det går. Jag har lärt mej en viktig läxa av dom få böcker jag läst, och det är att världen består av processer och inte ting. Jag tänkte utveckla den idén i detta inlägg. Läs hela inlägget här »

Djupa frågor

En sak är säker – den allmänt presenterade bilden av våra liv är mycket förvrängd, gentemot både våra intuitiva uppfattningar och den bild som framträder efter en stunds eftertanke. Vi möter tankar om hur våra liv ser ut eller ska se ut överallt – i kvasipsykologiska tidningar, i filmer och när vi pratar med andra människor. Vi behöver inte heller matas med sånt längre, vi kan repetera utantill vad som utgör lycka och ett framgångsrikt liv. Det finns tydliga gränser för när våra liv är på väg någonstans eller när dom är på väg att stagnera. Det här är inte gamla grejer, det har bara börjat växa fram ur dom gamla bondeidealen. Självklart är dessa begrepp formade av (de sprids ju av) kapitalismen. Dom nya idealen talar om hur vi ska bete oss på jobbet och hemma, och i detta ligger så klart politiska betydelser dolda. Idealen gäller i alla situationer även om dom tar olika intryck och fungerar olika i olika sammanhang. Så långt är allt väl. Dom försöker kontrollera oss, självklart. Men vi gör så klart motstånd genom att försöka förstå hur vår vardag egentligen ser ut, vad som gör oss lyckliga och vad som inte gör det. Problemet är att ett motstånd utan tillräcklig analys bara är ett barns trots och inte ett verkligt motstånd. Läs hela inlägget här »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.